fredag 30 januari 2015

Vaför vill jag att ni ska använda mina föremål?


Kannan i skogen. Foto Christan Habetzeder.

Ok, det här är en central fråga. Och en fråga med minst två olika nivåer i svaret.

Den första nivån handlar om materialet. Silver fungerar bättre om det används, om det diskas och berörs, så att man slipper att det oxiderar på fel ställen. Silver som står still, som inte används, behöver aktivt vårdas. Här i galleriet borde det putsas åtminstone varannan månad, och då står det ändå i skåp, och inte framme. Så jag tänker att silver som används skänker glädje, men silver som står blir extra arbete.

Men på en djupare nivå finns andra motiv, mycken mindre praktiska.

 

De föremål jag just nu arbetar med har tre utgångspunkter som jag kunnat identifiera. 

Det första är skogen. Den första stora kanna kom till under en exkursion i ett urskogsområde. Både synintrycken därifrån, kanske mest det jag såg genom luppen när vi tittade på garnlavar, men också känslan av skogens värde, och av hur hotade den riktiga skogen, urskogen, är. 

Den andra är också skogen, men förklara också varför bruket av föremålet är så viktigt för mig. Den har att göra med min pappa. Med kaffe burken av näver och kaffe pannan på elden. Och med hur det är när man är ute. Allting tar tid, man reser sitt tält, man sätter upp trangia köket, lagar mat. Det tar tid, mycket längre tid än vanligt, men det finns inge stress där. I stället är varje rörelse en njutning. När man är färdig tar man en tuss svinto och går till närmaste vatten, grovdiskar kanske med en tuss strävt gräs. Björn vill alltid har bort allt sot från sina buckliga grytor. Sitter obekvämt på huk. I skogen finns en extrem närvaro i det påtagliga, i det vardagliga, som inte har någonting att gör med koppar som passar i ett skåp, eller tekannor som går in i diskmaskinen.

Det tredje är den här sången. Igen. Och allt det här hör i hop.

Så kanske vill jag att ni ska använda dem för att de inte är alltid är så praktiska? För att de är en möjlighet till närvaro i nuet, och till njutning. En påminnelse om vad det är att leva och vara människa..

Inga kommentarer: